flickan

hon är lite av två olika personer. flickan, flickorna. den ena kan prata oavbrutet om allt möjligt ointressant och konstigt, tills ingen på jorden ens orkar låtsas lyssna längre. den andra öppnar bara munnen då hon har något vettigt att säga. något som är viktigt på riktigt. hon vet inte vad det beror på, när hon är vem och varför. men det har blivit mer av den tysta människan den senaste tiden. det är inte bra eller dåligt utan bara ett konstaterande, för tillfället.

 

ena sekunden kan hon knappt stå på benen. hon blir yr och hon är trött och hon har ont och hon vill göra vad som helt men samtidigt ingenting. andra sekunden kan hon skratta, le och faktiskt göra saker. oftast är dom tillfällena, då hon verkligen ser glad ut, inget annat än just det. hon ser glad ut. för hon försöker verkligen. hon försöker men det blir bara på låtsas. visst kan hon väl vara glad ibland, men det är inte utan den där smärtan och tröttheten. det finns tillfällen då hon skrattar på riktigt. som dom senaste veckorna på skolan, just för att människorna där är så himla fina och bra och tar hand om henne på ett sätt som hon aldrig ens kunnat önska att dom skulle göra. och som igår. hon var glad på riktigt igår. även fast hon var trött och bara låg i sängen och knappt orkade röra sig ett tag, så var hon glad efteråt och innan. tack, för att du finns för henne. hon är glad med dig, syster ♥

 

hon känner sig lite jobbig ibland. det kan kännas som att hon klagar för mycket, skriver för mycket, pratar för mycket. och om fel saker. och ibland, när det känns som att dom som betyder så mycket för henne blir less på henne, då vet hon inte vad hon ska göra. för då är det dom hon vill skriva till, dom hon vill prata med, men det går inte.