flickan

sömnlösa nätter och krävande dagar
inget blir bättre, jag vet att jag klagar
men vad ska man göra när allt känns så svårt
försöker att glömma och kväva all gråt
flickan jag var har jag nu tappat bort
jag borde ha sett och jag borde förstått
nu är det alldeles för sent för att vända
jag springer ändå, hoppas något ska hända
jag kan inte vara jag men inte heller någon annan
jag ramlar och faller, känner golvet mot pannan
ligger på botten, jag spelar ett spel
kan inte reglerna men det är mitt fel
ett svagt rop på hjälp kommer från min mun
händer sträcks ut men jag är för tung
min sista gnista hopp men den är för tunn
jag borde inte ge upp, jag är för ung