hon lever men känner sig inte levande.

hon saknar känslan av att göra sig liten och krypa upp i en mammas knä. att få höra att allt ska bli bra och att hon kan vara trygg. bli omhändetagen och bara släppa alla problem och tankar och sånt som finns runt omkring. hon vill känna känslan av trygghet, men hon känner sig inte trygg.

ensamheten skrämmer och hon griper tag i det som finns kvar. det som än så länge finns kvar. hon borde ha sjunkit för längesen men hon håller sig ovanför vattenytan, än fast hon egentligen inte orkar kämpa mer. hon ger inte upp. trevlar och famlar men allt ska bli bra. inte idag, men någon dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0