i mina ögon har du alltid varit underbar och jag önskar att jag hade fått en chans att tala om det för dig.
jag önskar att jag kände dig nu som jag kände dig förut, även om det var längesen och du var liten då. jag var ännu mindre, men jag minns ändå. när vi gick på promenad, hur jag härmade din gångstil. hur jag stannade när du stannade, även fast du hade stannat för att ta bort en sten i skon och jag inte hade någon sten i min. mina vänner var avundsjuka på mig, jag var stolt över dig. jag minns när pappa blev arg på dig, du sprang upp och jag sprang efter. du grät. jag visste inte ens vad det handlade om, men jag sprang efter. jag ville finnas där för dig, det har jag alltid velat. jag försöker så gott jag kan, jag gör mitt bästa, men det räcker inte till. för en relation kräver två personer. du behövs, jag kan inte hålla upp den ensam.
jag vet hur det är när han man egentligen ska kunna falla tillbaka på vänder en ryggen. jag vet hur det är när man inte är lika värdefull som sitt syskon, när man har en bror som favoriseras och man känner sig mindre värd. men i mina ögon har du aldrig varit annat än underbar och jag önskar att jag hade fått en chans att tala om det för dig. jag tänker mycket och jag tror mycket. jag vet inte om det jag tror stämmer, men jag tror att du förstår vad jag menar. jag tror att du förstår min känsla, även om jag inte med säkerhet kan veta om du känt den känslan själv. jag visste att du var den enda som skulle kunna förstå vad jag gick igenom, så jag sökte mej till dig. jag sökte stöd hos dig men du gav mig inget. inte ens ett ord, ingenting. jag vet inte varför, därför dömmer jag dig inte. men jag kan inte säga att det inte sårade, för det gjorde det. jag behövde min syster men hon fanns inte kvar.
nu står jag ensam på standen, vet inte vad jag gör här utan dig. vill följa dina fotspår men vågorna från havet har spolat bort dom. kommer jag någonsin att hitta dig? det känns tomt och ensamheten smyger sig allt närmare. men jag vänder inte om, jag går inte tillbaka, jag står kvar här och väntar på dig. det kan ta lång tid, det vet jag. kanske kommer du aldrig tillbaka. men jag fortsätter hoppas, fortsätter vänta, stannar där jag är. här. du är en del i mitt liv, trots att du tydligt lämnade mig för flera år sedan, hur konstigt det än låter.
du kommer alltid att vara en storasyster för mej, även om jag inte längre är en lillasyster för dig.
det är svårt att vara stark när man är svag.
hon är rädd.
/flickan
hon är tillräcklig men räcker inte till.
det blir tydligare och tydligare för varje gång dom klagar på henne.
för det finns dom som klagar på henne. klagar på att hon inte har hört av sig på några dagar, säger att hon inte bryr sig om dom, säger att hon inte tänker på dom, säger att hon inte försöker.. dom säger att hon inte försöker.
hon försöker, hon gör sitt bästa för att dom ska må bra. hon försöker! ändå räcker hon inte till. men tillräcklig är hon. hur går det ihop? det kanske inte gör det.
/f
som att flyga med trasiga vingar
luften tar slut, när ska allt vända? det går neråt, allt går neråt och det som inte gör det egentligen följer med ändå. ja, snart finns inget kvar. bara han och dom. men kommer det att räcka? hon vet inte. som vanligt. flickan vet inte och hon är trött på att aldrig veta, trött på att aldrig vara säker. hjälp henne nu, hon behöver dej. snälla..
ont i magen, kramp. ont överallt, men mest i magen. vill inte äta, det gör för ont, men hon forstätter, det är viktigt.
/flickan
hon lever men känner sig inte levande.
ensamheten skrämmer och hon griper tag i det som finns kvar. det som än så länge finns kvar. hon borde ha sjunkit för längesen men hon håller sig ovanför vattenytan, än fast hon egentligen inte orkar kämpa mer. hon ger inte upp. trevlar och famlar men allt ska bli bra. inte idag, men någon dag.
hon är så bra på att ljuga att hon kan lura sig själv.
var är hon nu? vem är hon nu? hon trodde att hon hade hittat sig själv, och kanske hade hon gjort det, men nu har hon tappat bort sig igen. försvunnen, borta. hon trodde att hon hade blivit säker i sig själv, men inser nu att självförtroendet inte alls varit äkta. kanske var det äkta ett tag, men inte nu längre. självkänslan, vart tog den vägen? hon vet inte.
men en sak vet hon, hon har blivit bättre på att ljuga. ännu bättre än förut. förut kunde hon lura alla, precis alla, utom sig själv. sina vänner, sin mamma, ja, till och med sin bästa vän. det kan hon fortfarande. den enda skillnaden nu är att hon även kan lura sig själv.
hon vet inte längre ut och in, vet inte vad av allt det hon sagt, och sagt att hon gjort, som är sant. hon vet inte om hon är sig själv eller om hon bara låtsas som att personen hon är just nu faktiskt är den riktiga hon. den riktiga flickan. hon måste sluta med det här, sluta ljuga, för allas skull, för sin egen skull. hon är rädd för sig själv. det är fel att ljuga.
bli kvar hos henne, hon behöver dig.
hon vet att hon klarar sig, hon har gjort det mer än en gång.
hon griper tag i det som gör henne stark,
och släpper greppet om det som gör henne svag.
livet är komplicerat, men hon fixar det.
så länge hon inte förlorar sin ängel.
kom ihåg att glömma bort
han var inte farlig, han tänkte inte röra henne och ville inte göra det heller. men han lämnade henne ensam, inlåst ensam. ensamheten skrämde, och det var så långt ifrån vad hon egentligen behövde man kunde komma. hon behövde kärlek, omsorg, värme, trygghet. inte ensamhet. absolut inte ensamhet.
hon grät, tog upp telefonen, ringde till sin ängel. ängeln sa precis det flickan behövde höra. flickan grät, ängeln måste ha kunnat känna rädslan i flickans röst. en timme pratade dom, sen kom han tillbaka. han, som låst dörren. han släppte ut flickan och flickan sprang iväg till sina kompisar. när hon var utom synhåll för honom, tillät hon tårarna rinna igen. hon var inte längre ensam, men känslan av ensamhet fanns kvar. den finns fortfarande kvar.
/f
låt nu kärleken flöda, som ett kretslopp, ge och ta.
hon mår bra, flickan mår bra. veckan har varit det jobbigaste hon genomgått på länge men nu mår hon verkligen bra. hon tackar Gud för det och ber att att det ska hålla i sig. Kanske var det detta bilden betydde? bilden som prästen såg då flickan gick in för att bikta sig, bilden av en hink som fylldes av hjärtan, kärlek. bilden som prästen hade sagt kom från Gud. kanske var den en symbol för all den lycka flickan känner nu, herren har fyllt på med kärlek. låt nu kärleken flöda, som ett kretslopp, ge och ta. hon är glad, och tacksam över glädjen. håller er uppdaterade.
/flickan.
